Jag satt och tittade igenom alla mina mappar på datorn idag. Hittade en massa roliga saker. Allt från låttexter, gamla bilder till musik och skoluppgifter! Men det var en sak som satte igång månag minnen. Och faktiskt en grymt stor saknad. Man ville nästan gråta. Jag hittade mitt avslutningstal. Talet som jag som Elevrådsordförande läste upp på skolavslutningen.
Here it comes:
Det finns en anledning till varför jag står här framme,
Det är för att jag är elevrådsordförande och för att det finns en tradition som säger att elevrådsordförande ska göra det.
Det finns en anledning till varför vi sitter här idag,
Det är för att vi elever ska kunna gå vidare och utvecklas i våra liv.
Och som pippi skulle säga; om vi inte slutar skolan så kan vi inte komma tillbaka!”
Men tyvärr så kommer inte alla tillbaka,
varje år så försvinner en årgång. De försvinner till en annan skola, en högre grad i utbildning.
I år är det vi, 92;or.
Det finns en anledning till varför tårarna kommer sista stunden man är med sin klass när man ska gå ut högstadiet. Man kanske aldrig ses mer?
Det är nu,
man börjar komma fram till varför allt varit som det varit och blivit som det blivit,
utan vänner hade vi inte klarat detta.
Utan skratten vi gett och fått, utan tårar som fällts och torkats,
Utan den där första dagen i sjuan när man möter alla,
Utan den där gången man skämmer ut sig inför klassen
Utan alla jobbiga och tråkiga men ibland roliga lektioner,
och utan den plågsamma men till viss del roliga cykelturen till Lössenbo vi gjorde i början av nian med åttorna som kom och körde om oss i buss,
så hade vi inte haft något att minnas för livet eller att skratta åt.
Utan allt detta så hade vi inte haft många vänner och vi hade haft få minnen att skratta åt.
Vi hade suttit hemma vid teven och datorn och inte gjort så mycket annat,
Vännerna ”träffade” man på msn och på sms.
Men nu, är vi här idag, med vänner och lärare och familjer.
Alfta skolans högstadium har skolavslutning,
Det är nu, man ska förklara hur mycket någon eller något betyder,
Så nu gör jag det,
Varje människa, varje händelse och varje liten ynka sekund som vi har spenderat på skolan och med varandra, i med och motgångar.
Har gett så mycket, har betytt så mycket.
Det är de här tre åren på alftaskolan som man kommer att minnas, föralltid.
i alla fall jag.
Jag vill tacka för dessa tre år.
Jag vill tacka för detta år jag varit ordförande,
Jag vill också önska lycka till till nästa ordförande,
Och till sist vill också önska lycka till till den ny startade elev gruppen respekt och hoppas att ni uppnår det mål ni vill.
Det här är något som betyder något för mej, något jag aldrig kommer glömma.
Så du, du vet väl om att du är värdefull?
Det är för att jag är elevrådsordförande och för att det finns en tradition som säger att elevrådsordförande ska göra det.
Det finns en anledning till varför vi sitter här idag,
Det är för att vi elever ska kunna gå vidare och utvecklas i våra liv.
Och som pippi skulle säga; om vi inte slutar skolan så kan vi inte komma tillbaka!”
Men tyvärr så kommer inte alla tillbaka,
varje år så försvinner en årgång. De försvinner till en annan skola, en högre grad i utbildning.
I år är det vi, 92;or.
Det finns en anledning till varför tårarna kommer sista stunden man är med sin klass när man ska gå ut högstadiet. Man kanske aldrig ses mer?
Det är nu,
man börjar komma fram till varför allt varit som det varit och blivit som det blivit,
utan vänner hade vi inte klarat detta.
Utan skratten vi gett och fått, utan tårar som fällts och torkats,
Utan den där första dagen i sjuan när man möter alla,
Utan den där gången man skämmer ut sig inför klassen
Utan alla jobbiga och tråkiga men ibland roliga lektioner,
och utan den plågsamma men till viss del roliga cykelturen till Lössenbo vi gjorde i början av nian med åttorna som kom och körde om oss i buss,
så hade vi inte haft något att minnas för livet eller att skratta åt.
Utan allt detta så hade vi inte haft många vänner och vi hade haft få minnen att skratta åt.
Vi hade suttit hemma vid teven och datorn och inte gjort så mycket annat,
Vännerna ”träffade” man på msn och på sms.
Men nu, är vi här idag, med vänner och lärare och familjer.
Alfta skolans högstadium har skolavslutning,
Det är nu, man ska förklara hur mycket någon eller något betyder,
Så nu gör jag det,
Varje människa, varje händelse och varje liten ynka sekund som vi har spenderat på skolan och med varandra, i med och motgångar.
Har gett så mycket, har betytt så mycket.
Det är de här tre åren på alftaskolan som man kommer att minnas, föralltid.
i alla fall jag.
Jag vill tacka för dessa tre år.
Jag vill tacka för detta år jag varit ordförande,
Jag vill också önska lycka till till nästa ordförande,
Och till sist vill också önska lycka till till den ny startade elev gruppen respekt och hoppas att ni uppnår det mål ni vill.
Det här är något som betyder något för mej, något jag aldrig kommer glömma.
Så du, du vet väl om att du är värdefull?
-
btw, jag har inte orkat blogga så mycket på sistone. Det har hänt alldeles för mycket för mig på den sista tiden så har inte riktigt haft någon lust att slänga ut en massa..
ska försöka komma igång igen! (:
förresten!
Rösta på nina söderquist i melodifestivalen ikväll ffs! Hon e lätt värd det, ;D
over and out/JHallström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar