28 november 2008

En dröm.

Idag på skolan så satt jag och skulle göra klart min uppsats om boken Kort Kjol. Jag hade väl gjort ca 3 uppgifter när jag kommer till en uppgift där det står:

I boken diskuterar Myran och fostermamman drömmar, "-Det är en dröm jag har, alla måste ha en dröm". Beskriv en dröm som du har.

Hmm. vad skriver man på en sån uppgift? "Beskriv en dröm du har". Liksom, jag har minst 1000 drömmar. Drömmar som aldrig kommer uppfyllas, vissa kanske kommer det. Men den största delen av dem kommer inte göra det. Hur ska jag kunna välja en av 1000 drömmar som jag vill ska uppfyllas lika mycket? Det går inte. Det är nästan omöjligt för mig. Men när jag började tänka efter lite så har jag nog en liten prioriteringslista iallfall. Fast, jag vet inte om önskningar är samma som drömmar men, men. Iallafall så var de flesta drömmar och önskningar om mig själv någonstans i mitten av listan. För det finns en person på denna jord som funnits mig nära, men som jag inte vet om existerar längre. Jag vet inte om hon är vid liv, om hennes familj är vid liv eller någonting. En sak jag önskar mest på denna jord är att hon lever!

bara så att ni vet. x)

over and out/JHallstrom

12 november 2008

Sant, eller?!


Jag var på en föreläsning om rasism/mobbing/fördomsfientlighet en gång. En av de bästa jag varit på faktiskt. Vi satt i Alftakyrka, alla satt i bänkarna och pratade och det fanns inte någon tystnad överhuvudtaget inne i kyrkan. Ut ur sakristian kommer det en man. Ganska lång, glasögon och bredaxlad. Han ställer sig mitt framför altar ringen och välkomnar oss alla. Sedan säger han:

- Jag har en fråga till er alla.

han tar upp en pappersbit ur fickan. Sedan sträcker han upp den i luften, först då ser alla vad det är. Det är en 100 kr sedel. Med sedeln sträckt upp i luften frågar han alla:

- är det någon här inne som vill ha den här sedeln?

Självklart sträckar alla upp händerna. Han tittar ut över publiken och sedan säger han:

- Precis vad jag anade.

Han tar ner sedeln ur luften, viker den en gång och sträcker sedan upp den igen.

- Är det fortfarande nån som vill ha den här sedeln?

Alla sträcker upp händerna. Han tittar ut över publiken och skrattar lite lätt.

Han tar ner sedeln ur luften sedan knölar han ihop den till en liten boll.

Han sträcker upp den igen och frågar oss en gång till.

- Är det fortfarande någon som vill ha den här sedeln?

Självklart, alla sträcker upp händerna och han tittar ut över oss och suckar lite lätt.

Han tar ner den ihop knölade sedeln ur luften och slänger ner den framför sina fötter. Sedan stampar han och gnuggar foten på den. Han tar upp den från marken, den är lite smutsig och till plattad. han sträcker upp den i luften. Han ställer samma fråga som han tidigare gjort.

- "Är det fortfarande någon som vill ha den?

Samma som tidigare har hänt händer igen. Han tittar ut över oss och skakar lite lätt på huvet.

Sedan vecklar han ut sedeln igen och stoppar ner den i sin ficka. Sedan ser han ut över oss igen och säger:

- Idag har jag lärt er, er absolut första läxa.

När jag sträckte upp sedeln utan att den var vikt, ihopknölad, smutsig eller tillplattad så ville såklart alla ha den.

När jag vek sedeln och sedan sträckte upp den igen. Då sträckte också alla upp handen och ville ha den.

Sedan knölade jag ihop den, fortfarande ville ni alla ha den.

Jag stampade på den så den blev smutsig och ihop plattad. Ni ville fortfarande ha den när jag frågade er. För 100 kr sedeln tappade väl aldrig sitt värde? Eller?"

Alla sitter tysta i bänkarna, sen hör man ett svagt,

- Nääe.

Då säger han.

- "Vi säger såhär. Oavsett vad den här sedeln har för färg, hur smutsig, trasig eller knycklig den är så har den fotfarande samma värde som alla andra 100 kr sedlar!

Det är samma sak med människor. Oavsett hur trasig eller smutsig någon är, vilken hudfärg, ögonfärg, hårfärg eller klädstil någon har så har man fortfarande samma värde som alla andra!"


Alla satt knäpp tysta i bänkarna. Han bara tittade ut över oss och gick runt där framme och tittade över oss. Då hörde man från längst bak någon som klappade i händerna, allas blickar vände sig bakåt. Där stod elevrådsordförande upp och klappade i händerna. Då reste sig en efter en och applåderna blev bara starkare och starkare. Kyrksalen fylldes av jubel och applåder och alla stod upp i bänkarna. Jag tror jag aldrig varit med om något liknanade.



Over and Out/JHallstrom


8 november 2008

If looks could kill

Alltså, en blick. Den säger allt. Hur du ser någon i ögonen när du möter någon. Det är liksom det som är språket mellan människor som inte ens känner varandra typ. eller bara vet av varandra men inte har någon kontakt. Den enda kontakten dom personerna har är ögonkontakten. Och man ska vara försiktig med hur man ser på någon har jag märkt. eller.. det var jag som blev "sedd" och inte jag som såg på någon. Jag gick helt vanligt utanför resebyrån och så tittar jag upp och skvitter nästan till, den blicken jag fick av personen jag mötte, den skärde verkligen genom mina ögon. If looks could kill, i would have been dead now. Och liksom, egentligen, att ge någon en sån blick. Det är nästan fegt tycker jag! Då kan man ju lika gärna gå fram till personen och säga vad man tycker om den eller typ gå fram och slå personen. Men en blick säger nog ändå nästan mer än vad ord och några meningslösa slag skulle ha gjort. Och det där med slag, det är nog det fegaste man kan göra. eh, jag är helt "off-topic" nu..

Iallafall. Nästa gång jag får den där blicken. Då ska jag le och se in i personens ögon med glada och trevliga ögon. Då är det JAG som har vunnit! testa det ni andra också, ;) Hahah.


Over and out// JosefinH

5 november 2008

När ord bara är luft.

Satt och åt middag med familjen nyss. Syrran typ käka allt på två sekk, sen drog hon o satte sig vid tvn. Mamma, pappa och jag satt för ovanlighetens skull tag ett kvar och bara pratade om allt och inget. Så kommer vi in på högstadiet och grundskolan i allmänhet, hur det var för mig i låg/mellan, snackade om minnen från den tiden och sånt. Så kommer vi in på kvarsittningar! Liksom, det var ju ganska ovanligt att man fick kvarsittning i låg/mellan 1997-2005. Eller? Iallafall så började mamma och pappa berätta om när dom gick i högstadiet, så får jag veta sånt där som dom brukar säga "åh, dagens ungdom, sånt där gjorde aldrig vi när vi var i din ålder, då var det ordning och reda" om.. Haha, jo visst. Det var förseningar hit och kvarsittningar dit, det var matkrig och man försökte få kvarsittning bara för att få vara med någon man gillade grymt mkt! Liksom HALLÅ! vem vill ha kvarsittning?! stupid parents i got. fast jag gillar dom ändå^^

Påtal om kvarsittning och sånt. När jag gick i viksjöfors så hade jag faktiskt kvarsittning! Och det var verkligen som på film, the simpsons lr nåt. Jag fick kvarsittning för att jag svor, kom försent, pratade mycket, var uppkäftig. Då var det sitta in rasten som gällde och då fick man stå och skriva: "Jag ska aldrig störa en lektion/svära/komma försent/tjaffsa igen!" på stora white boarden! thats psyco! För liksom, vad lär man sig av det när man är 8-10 bast? INGET! näe just det, konstig metod.. och just ja! Jag blev hemskickad att byta kläder på grund av opassande klädsel! Hur weird är inte det? Jag hade ett vitt tublinne/jeanskjol och tights i slutet av April! För det första så tyckte mina lärare att det visade för mycket hud "för en så ung flicka mig." och för det andra så var det tydligen för kallt att ha det på sig när det var ca 13 grader utomhus! Varför ska en lärare bry sig om hur jag klär mig? om jag inte springer runt i en slimmad läderbody lr helt näck då dvs. haha, jag har en känsla av att jag inte kommer någon vart med det här men ändå.

Over and out!/ JosefinH.

3 november 2008

Think about it..

(notera att det jag skriver som pekar ut olika "folk grupper" bara är exempel på vad vissa fördomar säger och inget som jag personligen tycker. Och jag är heller inget utav det som beskrivs nedan.)



Vi säger såhär.



Du har lärt känna en grupp människor , inte särskilt mycket bara lite. Liksom du vet inget om vart dom bor, hur dom bor, sexuellaläggning, deras föräldrar, uppväxt, tro osv. Du känner liksom bara ytan och inte det som ligger under den. Vågar man då sitta och prata högt och fördomsfullt om tillexempel: Människor från andra länder än Sverige, Dom med annan läggning än Hetro, vegetarianer, Jehovas Vittnen osv. ?



Jag tänker alldeles för mycket för att vara så dum att jag gör det!

Man sätter sig liksom inte i en grupp med människor som man bara känner till ytan och börjar snakka om hur äckligt du tycker det är med bisexuella eller om hur idiotiska vegetarianer är som inte äter kött eller om hur udda Jehovas Vittnen är! Personen som sitter brevid dig kan faktiskt vara något av det där som du tycker är så "äckligt", "udda" och "idiotiskt".



Försök att sätta dig in i hur det skulle vara att vara den där personen som är något av det där som du just har pekat ut! Det går inte va? Nej, för den personen mår nog sjukt dåligt av det hon/han precis har hört komma ut ur din stora mun. Om jag hade varit den personen så hade jag aldrig mer kommit tillbaka för att jag hade känt mig så hatad och utpekad!



Så.. Tänk efter..



Over and Out/ JosefinH.