Kom hem och var i alla iver att få läsa brevet. När jag såg att det stod på bordet så visste jag inte om jag vågade öppna eller inte. Jag var tvungen att ta av mig jackan och sätta mig ner i lugn och ro för att kunna öppna det. Så fort jag såg hennes handstil ville jag bara gråta. Hon frågade varför jag inte hade skrivit de senaste fyra åren o s v. Tårarna bara rann. Jag förstod inte att det var sant. Jag var i chock helt enkelt. Hon var vid liv. Nu var det 100% säkert att hon var vid liv. Det var så svårt att fatta att någon som jag tänkt väldigt mycket på på sista tiden, men inte pratat med på 4 år helt plötsligt skriver till mig! Hon upprepade flertal gånger att hon saknade mig väldigt mycket. Jag förstår det bara inte!
// JosefinHallström
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar