Jag var på en föreläsning om rasism/mobbing/fördomsfientlighet en gång. En av de bästa jag varit på faktiskt. Vi satt i Alftakyrka, alla satt i bänkarna och pratade och det fanns inte någon tystnad överhuvudtaget inne i kyrkan. Ut ur sakristian kommer det en man. Ganska lång, glasögon och bredaxlad. Han ställer sig mitt framför altar ringen och välkomnar oss alla. Sedan säger han:
- Jag har en fråga till er alla.
han tar upp en pappersbit ur fickan. Sedan sträcker han upp den i luften, först då ser alla vad det är. Det är en 100 kr sedel. Med sedeln sträckt upp i luften frågar han alla:
- är det någon här inne som vill ha den här sedeln?
Självklart sträckar alla upp händerna. Han tittar ut över publiken och sedan säger han:
- Precis vad jag anade.
Han tar ner sedeln ur luften, viker den en gång och sträcker sedan upp den igen.
- Är det fortfarande nån som vill ha den här sedeln?
Alla sträcker upp händerna. Han tittar ut över publiken och skrattar lite lätt.
Han tar ner sedeln ur luften sedan knölar han ihop den till en liten boll.
Han sträcker upp den igen och frågar oss en gång till.
- Är det fortfarande någon som vill ha den här sedeln?
Självklart, alla sträcker upp händerna och han tittar ut över oss och suckar lite lätt.
Han tar ner den ihop knölade sedeln ur luften och slänger ner den framför sina fötter. Sedan stampar han och gnuggar foten på den. Han tar upp den från marken, den är lite smutsig och till plattad. han sträcker upp den i luften. Han ställer samma fråga som han tidigare gjort.
- "Är det fortfarande någon som vill ha den?
Samma som tidigare har hänt händer igen. Han tittar ut över oss och skakar lite lätt på huvet.
Sedan vecklar han ut sedeln igen och stoppar ner den i sin ficka. Sedan ser han ut över oss igen och säger:
- Idag har jag lärt er, er absolut första läxa.
När jag sträckte upp sedeln utan att den var vikt, ihopknölad, smutsig eller tillplattad så ville såklart alla ha den.
När jag vek sedeln och sedan sträckte upp den igen. Då sträckte också alla upp handen och ville ha den.
Sedan knölade jag ihop den, fortfarande ville ni alla ha den.
Jag stampade på den så den blev smutsig och ihop plattad. Ni ville fortfarande ha den när jag frågade er. För 100 kr sedeln tappade väl aldrig sitt värde? Eller?"
Alla sitter tysta i bänkarna, sen hör man ett svagt,
- Nääe.
Då säger han.
- "Vi säger såhär. Oavsett vad den här sedeln har för färg, hur smutsig, trasig eller knycklig den är så har den fotfarande samma värde som alla andra 100 kr sedlar!
Det är samma sak med människor. Oavsett hur trasig eller smutsig någon är, vilken hudfärg, ögonfärg, hårfärg eller klädstil någon har så har man fortfarande samma värde som alla andra!"
Alla satt knäpp tysta i bänkarna. Han bara tittade ut över oss och gick runt där framme och tittade över oss. Då hörde man från längst bak någon som klappade i händerna, allas blickar vände sig bakåt. Där stod elevrådsordförande upp och klappade i händerna. Då reste sig en efter en och applåderna blev bara starkare och starkare. Kyrksalen fylldes av jubel och applåder och alla stod upp i bänkarna. Jag tror jag aldrig varit med om något liknanade.
Over and Out/JHallstrom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar